Protokollsammandrag och mötesrapporter

Medlemsmöten
 

2009-04-11
Minnesanteckningar från medlemsmöte

Mötet öppnades och vi var 15 medlemmar närvarande.
Även delar av styrelsen fanns representerad.

Första punkten som togs upp var arrangemang av en ev. inoff utställning.
Pia informerade lite kort om vad man kan göra för att tjäna in pengar på en utställning och att utställningen ska vara för att klubben ska få intäkter som ska gynna medlemmarna. Det gäller alltså inte en utställning där medlemmarna ska ställa ut sina egna hundar, istället jobbar vi som funktionärer på utställningen. En idé för att öka engagemang är att lite av intäkterna kan öronmärkas till aktiviteter som tex Tjeckienresa för medlemmarna, föreläsningar och utbildning. Pia erbjuder sig att vara tävlingsledare för detta arrangemang och ska skriva ihop information till övriga medlemmar för att väcka intresse, samt info för de som är villiga att hjälpa till under denna aktivitet.

Andra punkten som togs upp var en framtida raskonferens. Jenny informerade om hur vi tänkt lägga upp konferensen (ras/avels/domarkonferens kombinerat), och påpekade att förslag från medlemmarna är välkomna. Informerades också att raskonferensen inte bara ska gynna uppfödare, det är viktigt att alla medlemmar blir intresserade av detta arrangemang och att alla ska få med sig något positivt av det.

Tredje punkten på mötet var rasmonter. Pelle är montergruppansvarig. Olle anmälde sitt intresse för att vara med i denna grupp. Förslag på att det i en rasklubbsmonter för SPKK borde stå mestadels män (ang. fördomar om små hundar).
Maria påpekade att det är av yttersta vikt att alla medlemmar som äger PKs fyller i Hälsoenkäten, då den kommer att ligga till grund för ett raskompendium (info om rasen), vilket efterfrågas redan nu av domare, men även i allra högsta grad är relevant för rasmonterdeltagare.

Fjärde punkten var vaccin, biverkningar.
Man kommer fram till att ingen PK-individ har haft kända biverkningar av vaccin.
Medlemmarna disskuterade rabiesvaccin och olika erfarenheter (rabisin/nobivac).
Man pratade också om de ev. nya regler som kan komma under 2010, där det ryktas om att vi i Sverige ska ha samma regler kring rabiesvaccinering som övriga europa, dvs. att enbart vaccinera hundarna och att inget test krävs.

Vid pennan: Jenny Andersson

 

Kritik riktades gentemot avelsrådet angående det faktum att en egentlig dagordning saknats på kennelmötena, avelsrådet tog detta till sig och lovade bättring.

Diskussionerna som hölls på mötet rörde förutom det framtida RAS mycket annat. Att det är egentligen är för lätt att bli uppfödare och att regler inte följs så bra i hundvärlden som de borde och att det inte renderar de disciplinära åtgärder som det borde när man bryter mot regler. Att det ofta är så att man känner att etik- och moralgrunderna till reglerna ännu mer sällan efterlevs. Även om åsikterna kring vad som var rätt i alla lägen kanske inte var gemensamma på alla punkter så var alla överens om att det var viktigast att man som uppfödare alltid ser till hundarnas bästa, gjorde man det så var man aldrig helt fel ute och det var också något som upprepade gånger togs upp.

Att man som uppfödare måste utvärdera vad man gör och att man måste tänka långsiktigt var alla starkt med på.

Avelsrådet påtalade flera gånger att det är bra om man är lite försiktig i sitt avelsarbete, främst med tanke på överanvändning av avelsdjur och att ett försiktigt användande kan löna sig i slutändan.

Det pratades om att det ibland var mycket skitsnack om allt möjligt när uppfödare/ägare får något problem med sina djur och att det inte var eftertraktat. Eftersom rasen är så ny så vet vi inte mycket om vad som ligger bakom varje hund genetiskt, mer än vad uppfödarna i Tjeckien berättar.

Det pratades också en hel del om Tjeckien och hur samarbetet mellan de olika rasklubbarna skulle kunna förbättras och bli än mer positivt, för båda parter, men också hur synd det var att det verkade finnas en rädsla för den svenska rasklubben och de svenska uppfödarna i Tjeckien.

Samarbetet i Sverige var också något som det pratades om och hur detta ser ut just nu och även om vi kanske inte kommer att älska varandra så går det framåt. Att vi kanske inte borde ha sagt vissa saker som vi sagt till varandra eller gjort som vi gjort var det flera som erkände, och det måste ju ses som en mycket god början på den fortsatta diskussionen.

Avel, hur jakt på championat kan påverka rasen m.m. diskuterades också.

I slutskedet så sa en av deltagarna lite med glimten i ögat att "visste man vad man vet idag så hade man nog aldrig börjat", och även detta höll alla med om, om än med ett lätt skratt.
Det är ett stort ansvar att vara uppfödare.

Avslutningsvis lovade avelsrådet att han skulle skicka ut en inbjudan till nästa kennelmöte inom kort.

/Daniel Söderlind, Avelsråd SPKK

Uppfödarmöte nr 2 - 2009

Det andra uppfödarmötet under år 2009 hölls den 5 juli via telefon. Det var ett relativt välbesökt möte med tanke på att det var semestertider så även om inte alla uppfödare som finns i klubben deltog så är detta ju fullt förståligt. Mötet genomsyrades av en positiv anda och alla sa sig vara glada åt detta samarbete, även om flera påtalade att det skulle vara eftertraktat med ett möte ansikte mot ansikte.  Under mötets gång så framgick det klart och tydligt att viljan att samarbeta och bibehålla det lugn som råder just nu är stark och att alla vill jobba framåt med de viktiga frågorna för rasens framtid i Sverige och inte rota i gamla sår.

Sammanfattning av mötet
Avelsrådet började med att ge alla ett tips att alla hundar ska vara registrerade under ett nummer på SKKs hundata, då det är några hundar i rasen som SKK råkat dubbelregistrera med ett Tjeckiskt och ett Svenskt nummer och detta kan skapa förvirring i framtiden. 

Sedan fortsatte mötet med några frågor som styrelsen hade bett avelsrådet framföra till de kennlarna som har störst erfarenhet av detta ämne.
Frågorna som ställdes var bland annat hur bonitieringsresultatet skall registreras i framtiden på svenskfödda hundar då det inte finns utrymme för detta på de svenska stamtavlorna som är utgivna av SKK.
Svaret var att det kommer att skrivas på ett separat papper där id-nummer och liknande skall göra risken för fusk blir liten.
Sedan var det en fråga om Krystilist, en form av parningsansökan, och där några otydligheter rättades till.
Det är vare sig är ett tvång eller något som kostar pengar utan frivilligt och kostnadsfritt.

Avelsrådet skulle å styrelsen vägnar vilja tacka alla kennlar för deras behjälplighet.  

RAS
Rasspecifik avelsstrategi och hur vi skall jobba med detta togs upp för diskussion igen. Ett första förslag på hur en RAS skulle kunna se ut för rasen har skrivits av avelsrådet och kennlarna var intresserade av att få se detta och lämna sina synpunkter på vad de tyckte var viktigt. Fram till nästa möte så lovade alla att de skulle kolla närmare på hur de skulle vilja se en framtida RAS, avelsrådet lovade att han skulle föröka se till så att alla kennlar skulle få en kopia på förslaget. Detta är lovande då det är ytterst viktigt att dokumentet blir levande och används och inte bara blir ett skrivbordsarbete utan koppling till medlemmarna.

Ämnen som togs upp i samband med RAS diskussionen var:
-Patella luxation och kejsarsnitt och huruvida dessa var rasbundna problem och hur vi skall jobba med dessa.
-De problem med mat och fysik som somliga individer inom rasen har och vad detta kan bero på.
-Mentalitet och hur viktigt detta är för framtiden.
-Demodex och hur man skall se på detta i avel.
Samt några av de andra problem som finns i rasen.

Klubbens ledord var också en del i dagordningen ( Ödmjukhet, kunskap, moral och samarbete).

Alla var överens om att det blivit mycket trevligare klimat inom klubben och ville inte kännas vid att det var några problem för tillfäller, det var bara att jobba vidare och inte lägga för mycket kraft på problemen. Mängden skitsnack uppfattas ha minskat på bloggar och annorstädes.
Mötet avslutades under trevliga former och flera sa sedan att det var uppskattat.

/Daniel Söderlind, Avelsråd SPKK
 

Uppfödarmöte nummer 1 - 2009

Den 22 februari 2009  hade vi det första uppfödarmötet anordnat av rasklubben.
Alla kennlar/uppfödare som var med i rasklubben var inbjudna direkt och via information på SPKKs hemsida.

Det var väldigt många som deltog på mötet, nästan alla kennlar som är med i klubben, vilket är mycket glädjande och lovande för framtiden.
Anledningen till mötet var att vi skulle försöka öka samarbetet mellan kennlarna (alltså inte utbyte av avelsdjur, utan ett slut på den trend av motarbetande som funnits).
Tilltron mellan avelsrådet och kennlarna har ju också fått sig några törnar under året, så även detta var en stor anledning till mötet.
Det var ett första försök och alla kennlar verkade tycka att det var ett steg i rätt riktning, vi hoppas givetvis att flera steg kommer att tas i samma riktning.

De ämnen som vi diskuterade var bland annat RAS, den viktiga gemensamma avelsstrategin, där kravet på samarbete är som allra störst för uppfödarna inom SPKK.
Utan samarbete så blir den framtida RAS enbart en papperssamling som inte är värt något.

Givetvis så drog det ibland iväg från de förutbestämda ämnena, men våran mötesordförande såg till så vi inte drog iväg för långt.
Annars så hölls tonen på mötet relativt bra måste jag säga, och det verkar som att ingen deltagare kände sig sårad eller arg av en eller annan anledning.
Det kanske viktigaste som vi kom överens om var att vi skulle börja prata med varandra och inte om varandra.

Med tanke på att kennelmötet var så pass lyckat så kommer det säkert att vara något som upprepas flera gånger under året.

/Daniel Söderlind, Avelsråd SPKK

Rasklubbskonferens 2008-11-09

(Bilderna tagna med mobil, därav den dåliga kvalitén)

SKKs Föreningskommitté (FK) bjöd in till konferens för avtalsanslutna klubbar. Vi är 16 avtalsanslutna klubbar i SKK. Till konferensen hade följande klubbar anmält sig: Steg I: Mastino Napoletanoklubben, Svenska Barbetklubben, Svenska Dogo Argentino Klubben, Svenska Prazsky Krysarik Klubben. Steg II: Rasklubben för Portugisisk Vattenhund, Svenska Blodhundklubben, Svenska Lagotto Romagnolo Klubben, Svenska Lancshire Heeler Klubben, Svenska Shar Pei Klubben, Svenska Slovensky Kopov Klubben, Svenska Working Kelpie Klubben. Steg III: Svenska Kooikerhondjeklubben, Vit Herdehundklubb. Deltagande från SPKK: Maria W och Daniel S. Daniel lyssnar koncentrerat.

Per-Inge J inledde konferensen med att hälsa alla välkomna och berättade om FKs arbete och SKKs organisation. Alf A berättade därefter om stegfördelningar (steg I-III). Vi fick reda på att vi (SPKK) trots allt kan jobba mot att gå in under en specialklubb. Tidigare har det sagts att vår ras måste vara FCI-godkänd, men nu då vi har en rasklubb under SKK kan vi jobba för att ”klättra” i stegfördelningen utan att invänta FCI-godkännande. Steg II innebär att vi t.ex skulle kunna arrangera en officiell utställning, och vi skulle få ta över en större del av rasansvaret mm. För att gå från Steg I till Steg II krävs bl.a att klubben har en stabil organisation (dvs. att styrelsen arbetar enligt stadgarna och på ett bra sätt, att medlemsantalet är stabilt eller ökande, att det finns arbetsvilliga medlemmar som vill sitta i styrelse, kommittéer och valberedning etc.), att klubbkassan är stabil o.dyl. För att se att klubben är stabil behövs det några års verksamhet. Steg II ligger alltså några år framåt, men vi kan och bör jobba för det redan nu. En stabil organisation kräver också att styrelsen får göra sitt jobb ”i fred”. Om styrelsen konstant ”störs” av olika anledningar (t.ex att styrelsen kritiseras för utfört eller icke utfört jobb) minskar möjligheten för styrelsen att göra ett bra jobb. Medlemmarna ska inte granska styrelsens arbete under året, det är nämligen valberedningens och revisorernas uppgift. På årsmötet beslutas det om en verksamhetsplan som styrelsen skall arbeta efter, och det är där medlemmarna har möjlighet att påverka. Per-Inge har ordet. Alf och Per Inge pratade även om Föreningspaketet (finns på skk.se). Att det är utbildningsbaserat och att det finns möjlighet att utbilda styrelsemedlemmar och klubbmedlemmar via Studiefrämjandet. (Detta hoppas vi kunna ordna för de som är intresserade, mer info kommer!).

Även Anso P pratade om föreningsteknik, huvudsakligen om arkivering och Årsmöte. Det är viktigt att klubben arkiverar allt och har koll på vem som har olika material och handlingar så att det vid ett ev. överlämnande inte försvinner viktig information. Arkiveringen är också klubbens historik. Om 20 år kanske vi vid jubiléumet vill redogöra för klubbens första år, och då är det viktigt att det finns dokumenterat och arkiverat. Viktigt att veta är också att allt som görs för klubben (t.ex. loggor, skrifter) ägs av klubben, inte av medlemmen som gjort det. Det är även viktigt att klubbens hemsida ägs av klubben och inte av webmaster.Vad gäller årsmötet så talades det mycket om valberedningens viktiga arbete. Valberedningen måste väljas av årsmötet eftersom det är valberedningen som ska granska styrelsens arbete. Det är nästan viktigare att valberedningen har medlemmarnas förtroende än att styrelsen har det, eftersom styrelsen arbetar efter specifika riktlinjer och regler, emedan valberedningen granskar arbetet som utförs och därefter meddelar resultatet inför årsmötet. Valberedningens uppgift är att se om styrelsens sammansättning är bra (att styrelsen kan samarbeta bra), att styrelsen följer verksamhetsplanen och att se till att hitta nya styrelsemedlemmar vid fyllnadsval (när någons mandatperiod är slut). Om allt fungerar kanske valberedningen föreslår förlängning av mandatperioden förutsatt att ledamoten/suppleanten är villig att fortsätta jobbet. Något som underströks är vikten av att sitta kvar vid sin post. Har man tagit på sig ett förtroendeuppdrag så sitter man kvar sin mandatperiod. För att citera: ”Det enda giltiga skälet att avgå ur en styrelse är eget dödsfall”. Men ser alltså ganska hårt på ”avhopp” inom SKK. Om valberedningen inte sköter sitt jobb, eller om det saknas valberedning i klubben, då väljer man ”från golvet”, dvs man väljer bland de medlemmar som är närvarande på Årsmötet. När det på Årsmötet är dags att välja styrelse så talar man alltid i positiva ordalag. Det är ren föreningsetik att man inte ”snackar ner” någon av de som är aktuella för valen. Anso hade en inspirerande stund på konferensen.

För att medlemmar ska vilja ta på sig bördan av att sitta i valberedning och styrelse så är det viktigt att man låter dessa organ sköta sina jobb. Ingen vill ju jobba ideellt med något som innebär att man får utstå spe och påhopp. Tyvärr är det mer regel än undantag inom hundklubbar att både styrelser och valberedningar får ta emot otrevliga brev och email, kommentarer på hemsidor och kanske på träffar. Innan man går till personangrepp bör man verkligen fundera på om man gör rätt. Det finns många vägar att gå om man är missnöjd med klubbens arbete. Får man inget gehör i styrelsen eller valberedningen kan man gå via FK (Föreningskommittén). Det blev under diskussionerna kring denna punkt på dagordningen väldigt tydligt att det är vanligt att medlemmar beklagar sig över vad som inte görs, och väldigt ovanligt att de som arbetar för klubben får beröm för det som faktiskt utförs. Detta tycker jag som människa är väldigt synd, då många i föreningslivet jobbar så otroligt hårt och ändå får höra att inget de gör är av värde. Hoppas att vi i vår klubb kan uppskatta den tid och det arbete som läggs av alla frivilliga ”arbetare”, och att vi inte glömmer bort att visa den uppskattningen ibland.

Vid tolvtiden avbröt vi för att äta lunch. Jag hade mycket trevliga herrar vid mitt bord, Ulf U, Alf A och Per-Inge J. En trevlig pratstund mellan tuggorna blev det.

På eftermiddagen hade Ulf en snabb genomgång av förändringarna i grundreglerna (de nya grundreglerna börjar gälla 2009-01-01). Man har sett över hur man kan påverka etik och moral i någon mån med omformuleringar och tillägg. En broschyr, ”Nyheter för Uppfödare”, skickas inom någon vecka ut till alla uppfödare inom SKK. Ulf förtydligade att kraven som ställs inom avel gäller både hanhunds- och tikägare. Vidare berättade Ulf om de tre stora dataprojekten som pågår. Avelsdata v2, ett nytt program för utställningsanmälan samt valphänvisning. Det senare är något som är aktuellt för vår klubb (då vi enligt beslut på senaste Årsmötet inte har valphänvisning genom klubben pga. SKKs kommande generella valphänvisning). Detta är dock något som kommer igång tidigast om ett år. Kanske beslutet om att inte ha valphänvisning genom klubben skulle behöva revideras på kommande årsmöte? Ulf Uddman, "vår" VD.

Därefter var det Karin D och Anna U som informerade om RAS och avelsarbete i en rasklubb. De tyckte att alla bör läsa på skk.se om DNA-tester (den allmänna infon). Det kan vara lätt att tro att DNA-tester löser allt, men så är inte fallet. Det förtydligades även att hälsoprogram inom SKK och hälsoprogram inom en rasklubb inte är samma sak. (Hälsoprogram inom SKK som ej följs innebär att valparna ej kan registreras). Aveln följer vissa styrdokument, som klubbens stadgar och SKKs regler och policys. Anna till vänster, Karin till höger. Vad gäller RAS så är det ett dokument som ger riktlinjer för uppfödare att följa så att en sund avel och rasutveckling/bevarande uppnås. Anledningen till att alla rasklubbar skall skriva en RAS är enligt beslut i Kennelfullmäktige (KF) pga. FNs och EUs konventioner som gäller alla djurslag för ”målinriktat och hållbart avelsarbete”. För att kunna skriva en RAS som gynnar rasen behövs statistik som underlag. Det är otroligt viktigt (särskilt med vår lilla raspopulation) att alla hundägare fyller i enkäter och liknande som skickas ut från rasklubbarna. Viss statistik går att få från avelsdata och försäkringsbolag, men t.ex mentalitet kan vara svår att få bra statistik på om inte alla hjälper till. Utan statistik försvåras arbetet med RAS och dokumentet kan bli otilfredsställande. RAS är även något som styrelsen ansvarar över. Det är inget dokument som lämpar sig för Årsmötet. Istället kan man gå igenom RAS på ett eller flera medlemsmöten om medlemmarna vill ha möjlighet att ge sina åsikter. RAS skall efter godkännande av SKK revideras vart 5:e år (eller 3 år om man beslutat det i RAS). Uppfödare som inte följer RAS får ingen påföljd. RAS är inte regler. Det är riktlinjer, som dock alla uppfödare bör följa och arbeta för. Vissa klubbar har krav på att RAS ska följas för att man ska få valphänvisning av klubben. Vidare talade man om kennelsamarbete. Uppfödare bör såklart dela med sig av sina erfarenheter för rasens gemensamma bästa, men det varierar otroligt mycket mellan klubbarna hur bra detta fungerar. Här kom vi i diskussionerna in på avelsrådet. I vissa klubbar anser medlemmarna att avelsrådet/avelskommittén ska vara uppfödare med erfarenhet, i vissa att de inte ska vara uppfödare alls (för att inte ha eget intresse i RAS t.ex). Man underströk att det viktiga är att avelsrådet är villigt att utbilda sig och dela med sig av sin kunskap. Att om man har egen uppfödning se till rasens bästa och inte sin egen. Att avelsrådet har integritet och vågar stå för sina åsikter. Som exempel på avelsråd utan praktisk erfarenhet gavs Cairnterrierklubben, som i många, många år haft samma avelsråd. Två damer som aldrig haft egen uppfödning, men som gör ett fantastiskt jobb som avelsråd. Att i en styrelse eller avelskommitté i en hundklubb endast ha antingen enbart uppfödare eller enbart ”icke-uppfödare” anses vara en omöjlighet och ska inte ens tas som argument vid val.

I det avslutande grupparbetet med frågestund kom vi osökt in på konflikter och konflikthantering inom klubbarna. Från FKs håll har man konstaterat att många ”konflikter” i själva verket endast är personliga motsättningar. En konflikt är när två sidor har oförenliga mål. Inom hundklubbarna är det oftast så att de två sidorna egentligen har samma mål, men pga. personliga motsättningar (kanske gammalt groll) så ser man inte det, men ser endast olikheterna och vägrar lyssna på vad någon säger just för att man inte är överrens med den personen i en helt annan fråga. Här återkom vi till tidigare nämnda studiemöjligheten i föreningsteknik. Det diskuterades även huruvida en styrelse skall vara tillgänglig eller ej, och i vilken mån. En öppen styrelse kan vara bra, men om det är många konflikter mellan medlemmar kan styrelsen bli helt över- och nerkörd av alla telefonsamtal och klagomail. Om man (som FK rekommenderar) istället ”lägger locket på”, då är den vanligaste reaktionen: ”vilken väninneklubb!”. Inom de flesta klubbarna har man även upplevt en orealistisk förväntan på svarstid vid förfrågningar via email. Att man vid klagomål aldrig verkar kunna ge rätt svar (vill frågeställaren vända det till en konflikt så görs det oavsett vad svaret var eller hur det var fomulerat), diskuterades också. Kontentan var att ”hur man än vänder sig har man ändan bak”. Uppmärksamma styrelsemedlemmar från diverse rasklubbar. Mot väggen i bakgrunden från vänster: Karin, Per-Inge, Alf.

En förenings uppbyggnad är inte bara det man ser. I bilden nedan är det orden skrivna på toppen av isberget som visar klubben utåt. Men resten av isberget består av minst lika viktiga delar av föreningen, även om det inte är något man kan visa på pappret. Det är alla medlemmars ansvar att göra föreningen till det man vill att den ska vara. FK berättade även om ett pågående projekt, att samla ihop alla olika etiska ”regler” som finns inom klubbarna. Sammanställningen kommer på något sätt att redovisas i framtiden. Konferensen var mycket lyckad, alla deltagarna verkade kolossalt nöjda med dagen. FK planerar att hålla konferens för avtalsanslutna klubbar vartannat år och det ser vi verkligen fram emot å klubbens vägnar. /Maria Weinehall

>>tillbaka

 

Avelsrådsutbildning Steg 1


I helgen (11-12 oktober 2008) så deltog jag på den första delen i avelsrådsutbildningen i SKKs regi. SPKK har länge försökt få in avelsrådet på en sådan utbildning, men eftersom SKK krävt att klubben skall vara ansluten till SKK så har det varit omöjligt att ordna före detta tillfälle. Men nu så gick det i alla fall av stapeln.
Man skulle ha läst X antal sidor i avelsboken så det blev först till att börja damma av denna grundlitteratur för mig. Men det gick rätt fort, har ju inte hunnit samla på sig alltför mycket damm ännu.
Utbildningsdagarna började på lördagen med ett litet upprop och hämtning av papper och namnskylt. Tilläggas kan väl göras att SPKKs avelsråd blev lite som tuppen i hönsgården då jag som ensam man deltog.
Det var ett trettiotal klubbar som deltog, med lite mer kända raser som irländsk varghund och chow-chow, men även raser som är lite mindre kända, som perro de agua espanol och irish glen of imaal terrier. Vi tillhör väl också de lite mindre kända raserna, men många hade ändå hört om rasen förut, eller till och med sett exemplar av rasen. För att ge lite ros till vår ordförande tillika utgivare av PeKå, så var det många som var häpna över att vår klubb lyckats prestera en tidning redan under vårt första år som SKK-ansluten klubb!

Den första dagen var det mycket prat om genetik, och jag tror många avelsråd fick hjälp med hur detta komplicerade men intressanta ämne fungerar. Personligen så måste jag säga att jag tyckte rasterna var de mest intressanta, inte bara för att det serverades god mat, utan för de diskussioner som vi hade om allt från de ämnen som tagits upp i kursen till klimatet i klubbarna. För er som ofta oroar er över mycket skitsnack och vår ”unika” situation så kan jag tyvärr informera om att det är rätt universellt när det gäller hundar. Många rasklubbar är uppdelade i minst två läger som omöjligt kan samarbeta, och det oavsett hur stor rasen är. Många tyckte att det var väldigt ”glädjande” att höra att de varken var värst eller speciellt unika.

Efter genetiken så blev det diskussioner om för- och nackdelar med olika tester, och risken med att skapa problem genom att utesluta för många djur med ett enda test. Att man som rasklubb bör tänka sig för både en och två gånger innan man beslutar om regler, då man så lätt missar andra viktigare problem.

Instruktörerna berättade om SKKs Avelsdata och de kommande uppdateringarna. Vi kan hoppas att det blir ett ännu bättre instrument för oss att välja både partner och kanske t.om. vilka djur vi inte bör importera. Ett exempel på förbättring var att SKK planerar att lägga in för varje hund hur pass nära släkt denne hund är med resten av populationen (det blir då givetvis en väldigt rörlig siffra). Man ser då snabbt om en hund får mycket avkommor eller annan släkt, och kan då välja att använda djur som inte är lika mycket använda i rasen. Alla problem som olika rasklubbar stött på och hur de sedan löst dessa var väldigt intressanta att få ta del av. Värdet av och problemen med folks svarsfrekvens på hälsoenkäter, samt hur skiftande synen på hälsoundersökningar såg ut mellan olika rasentusiaster blev uppenbar. Att det kan vara lika allvarligt att en uppfödare börjar leta sjukdomar i sin ras med DNA-tester (och den delning som detta kan orsaka inom rasen även om felen egentligen inte finns hos rasen), som att folk inte vill leta efter orsaken till allvarliga problem, gick att uttyda på kursen.

Populationskunskap och vikten av att jobba bort från inavel var en del av kursen, men i nästan alla raser har det faktiskt börjat sjunka in att man måste tänka på att inavelsökningen inte får bli för hög (dvs. inavelsgraden får inte öka för snabbt). Vi kan bara hoppas att detta är något som kommer att speglas inom vår ras också i framtiden.

Värdet av att man skall vara försiktig i sitt val av avelsstrategier och att man bör tänka efter före innan man utesluter en stor del av sin population, och att så många friska djur som möjligt bör användas i avel är nog kontentan av den första dagen. Vissa allvarliga sjukdomar kan vara svåra att se, och mindre problem kan bli stora om man riktar sin kraft åt fel håll. Man får inte sikta in sig mot enbart några få gener och därmed förlora helheten.

Dag två var helt annorlunda och här diskuterades avelsrådens moderna roll och hur det ser ut i rasklubbarna med RAS. Många har kommit så långt att de börjat utvärdera sina ras och har även reviderat dem redan. Jag får erkänna att även att vi på inget sätt är ensamma om att inte ha en färdig RAS så kändes ändå värdet av att börja jobba mot en sådan stor. Det var många som fick nytändning under kursen när det gällde detta. Många RAS hade gjorts utan någon egentlig koppling till medlemmarna och användes väl egentligen inte alls av uppfödarna i sin avel, medan det i andra raser blivit en bibel som man inte går ifrån. Att RAS måste vara förankrat i rasklubben blev uppenbart, men att det samtidigt inte innebär att den ska godkännas på årsmöte togs upp. De klubbar vars RAS inte anses vara viktiga eller där man kan tro att uppfödarna inte ens läst densamma fick rådet att försöka förankra RAS närmare uppfödarna nästa gång och samtidigt göra mer reklam för sin RAS. Att en RAS inte behöver vara vare sig komplicerad eller alltför omfattande togs upp med exempel från jordbruksverkets djur.

Sedan var det föreningsteknik och avelsrådets roll i klubben som togs upp och många goda tankar delades mellan deltagarna. Vi har alla våra bekymmer och lösningar på problem. Med allt från sjuka raser som det är svårt att få rätsida på, till klubbar som är splittrade där det är svårt att nå fram med information samt att få information.


I det stora hela var det en intressant och lärorik helg, och jag ser fram emot att gå Steg 2 nästa år.
De kunskaper jag samlar på mig kommer SPKKs uppfödare till stort gagn, och jag fortsätter sjävklart det påbörjade arbetet med RAS.

/Daniel Söderlind, SPKKs avelsråd

>>tillbaka